Simon Singh som även skrivit ”Big Bang” har i denna bok (som på engelska fått den fyndiga titeln Trick or treatment) analyserat alternativmedicinen tillsammans med världens första professor i alternativmedicin, Edzard Ernst.
De fyra stora områdena de granskat är akupunktur, homeopati, kiropraktik och örtmedicin. Även trettiosex andra områden (zonterapi, kristallterapi, meditation, blodiglar m.fl.) har granskats översiktligt, en sida per område ungefär.
Begreppet randomiserad dubbelblind placebostudie är återkommande och något jag själv förespråkar. Randomiserad innebär att urvalet är slumpmässigt när indelning i exempelvis två grupper sker, en som får medicin och en som får placebo. Dubbelblind innebär att varken läkare eller patient vet vilket medel som tas (placebo eller medicin).
På så sätt kan man under en längre tid se om det finns några skillnader. Vid det här laget vet läkekonsten att placebo fungerar, dvs ett placebo kan påverka kemiska halter i kroppen. Mind over matter.
Psykiatriker Peter Fenwick har i en video sagt att dopaminhalter i hjärnan kan påverkas endast av placebo. Detta fenomen är alltså oerhört intressant och bevisar att kroppen influeras av själen.
Intressant också att olika typer av placebo ger olika typer av reaktioner. I boken nämns att sprutinjektioner (med koksaltlösning) ger större effekt än sockerpiller, att gröna tabletter dämpar ångest mer, att en läkare som ger piller ger större effekt än om en sjuksköterska ger det, att en snygg förpackning ger bättre effekt än en billig förpackning etc.
Intressant.
Slutsatsen vad gäller de fyra stora områdena inom alternativmedicin är enligt bokens författare att det mesta ger ungefär samma effekt som placebo. Vid akupunktur kan huvudvärk och illamående ge något mer effekt än placebo och kiropraktisk behandling av rygg kan lindra mer än bara placebo. Däremot avråds kraftigt från att kiropraktorn manipulerar nacken eftersom en viss ökad risk för stroke då föreligger.
Homeopati, där medicinen späds ut så mycket att i princip inte en enda molekyl finns kvar i pillret, döms ut som skojerier. Homeopaterna själva menar att vattnet har ett minne och kommer ihåg preparatet, för att sedan användas enligt principen ”lika botar lika”, dvs det medel som gjorde en sjuk används som botemedel. Låter intressant, men jag själv är väldigt tveksam till homeopati och avfärdar det i dagsläget som kvacksalveri.
Johannesört erkänns av etablerade forskare som fungerande mot depression av lättare och medel typ, men författarna menar också att det kan interagera med andra mediciner man tar och uppmanar till försiktighet.
Boken var intressant och det stämmer säkert att mycket är placebo. Dock måste jag säga att jag blir väldigt fundersam när jag hittade följande stycke i boken (fair use):
Dessutom väckte det anstöt hos läkarkåren att en hel del kiropraktorer använde sig av en E-meter, ytterligare en konstig elektrisk diagnosapparat. Den uppfanns på 1940-talet av kiropraktorn Volney Mathison och har en nål som svänger fram och tillbaka längs en skala medan patienten håller ett elektrodhandatag i vardera handen.
Detta anses vara tillräckligt för att avgöra patientens hälsostatus. E-metern används också flitigt av grundaren L. Ron Hubbard. Tråkigt nog är E-metern rent hokus pokus, en teknisk pryl som US Food & Drug Administration 1963 fann sig föranlåten att dra in. Man tog i beslag drygt ett hundratal apparater hos moderförsamlingen Founding Church of Scientology i Washington. E-metern liknar på många sätt den lika bluffartade neurokalometern som konstruerades ett tjugotal år tidigare av Palmer den yngre.
Även om boken var bra och intressant vet jag att E-metern fungerar och ser gärna oberoende vetenskapliga tester för att säkerställa detta. Alltså blir jag något oroad över detta slarv. Om Singh har slarvat men denna information så pass ordentligt kan man undra vad annat han har slarvat med?
Jag har själv en gång varit hos en kiropraktor och sedan utfört ryggövningar för att stärka ryggens muskler, varvid jag blev frisk från svåra ryggsmärtor efter några veckor. I boken står dock följande:
Omvänt finns det starka bevis för att sängläge och särskild ryggträning (styrketräning, rörlighets-, böjnings- och sträckningsövningar, stretching) inte ger effekt.
I mitt enskilda fall är detta helt felaktigt. Det var nog främst promenader och enkla ryggövningar som gjorde att smärtorna försvann i kombination med att jag slutade använda några sneda lyftmoment jag använt mig av. Visserligen är det möjligt att ryggsmärtorna hade försvunnit av sig självt, men jag är tveksam till att det gått lika fort med tanke på skillnaderna jag märkte efter att ha börjat med övningarna.
Boken var trots detta läsvärd och man förstår författarnas övergripande filosofi. Det finns mycket skojerier där ute som inte fungerar så man bör vara på sin vakt, vara skeptisk och försöka se exakt vad det är som fungerar och inte fungerar med hjälp av vetenskaplig metod.
Läs boken med en viss skepticism! 😉
Hubbardianen 