Tänkte redogöra för de s.k. OT-fenomen jag själv har erfarit, inte särskilt många, men några är de.
Fjärrsyn: Nej
Flytta föremål med tanken: Nej
Kommunicera med andar vars kropp har avlidit: Nej
Telepati: Nej
Prekognition: Ja
Prekognition (pre = före; kognition = tolka sinnesintryck) innebär att kunna förana om något ska inträffa och då pratar jag inte om att vintern kommer varje december/januari eller att om man retar upp någon tillräckligt länge så får man tillslut en käftsmäll eller annat självklart som vem som helst kan räkna ut.
Här försöker jag i detalj förklara hur en prekognition rent tekniskt skulle kunna fungera: https://hubbardianen.wordpress.com/2010/02/08/forsok-till-forklaring-av-prekognitioner/
Dessa sjätte sinnen, om man nu vill kalla det det, behöver uppenbarligen inte vara lika väl utvecklade som våra vanliga fem sinnen och kan uppenbarligen existera på en gradientnivå från 0-100. Jag skulle vilja jämföra det med någon som har kanske 5 procents syn. De kan se ljusskiftningar och de vet inte riktigt vad de ser, men när de tittar rakt in i solen så är ljuset mycket starkare än i övrigt. Det krävs alltså en kraftig källa för att kunna förnimma.
Första gången jag någonsin upplevde en prekognition var när jag var på en helt annan plats i ett annat land, vet inte om det hade med saken att göra och ”utlöste” någonting. Själva prekognitionen var en starkare, speciell euforisk känsla som växte sig starkare och starkare för att till slut nå en topp. Några dagar efter denna topp inträffade någonting negativt som gjorde mig mycket upprörd.
Lite då och då upplevde jag sedan denna känsla, en något starkare euforisk känsla, som efterföljdes av någonting negativt. Jag ska dock helt ärligt säga, i ett försök att kritiskt granska mina egna upplevelser, att jag då och då haft svagare euforiska upplevelser utan att någonting har hänt, men att jag liksom vart lite orolig över att någonting ska hända eftersom denna känsla enligt tidigare erfarenhet har efterföljts av någonting negativt. Jämför gärna detta med den blindas svaga ljusskiftningar som han inte riktigt kan urskilja, en del är riktigt ljus, men en del är kanske synnervernas egna disfunktioner.
Vidare, skulle sova över hos en vän en gång och fick en sådan där känsla. Jag sa då på kvällen att ”nu känner jag av den där känslan igen om att någonting är på gång”. Jag hade nämligen pratat med kompisen om mina ”upplevelser” och sa det därför högt. Senare på natten så var det ett inbrottsförsök i vederbörandes garage, antagligen några tonåringar som försökte stjäla vissa åtråvärda föremål, men de blev upptäckta och flydde utan att vi fick tag i dem. Den gången var jag glad att jag sa något om min ”känsla”, annars hade jag nog aldrig blivit trodd.
Det tredje mer övertydliga tillfället var när jag också helt oförhappandes under några veckors tid förnimmade den där euforiska känslan som gjorde sig påmind. Men nu visste jag ju att det kunde betyda att någonting negativt skulle inträffa. Problemet var bara att jag inte såg någonting komma, jag hade inga ovänner, inga grannbråk, ingenting negativt som var på gång som jag kunde härleda till. Men lite då och då var det en mycket stark och påtaglig euforisk känsla som gjorde sig påmind och jag tänkte ”Herregud, vad är det nu som är på gång?”
Enligt tidigare upplevelser så visste jag att ju starkare euforisk känsla, desto mer negativ effekt efteråt. Om detta stämde denna gång (vad gäller negativt eftermäle) så borde det göra mig mycket upprörd.
Mycket riktigt. Några veckor senare inträffade något som gjorde mig mycket upprörd och förbannad i flera månader efteråt.
Förutom ovanstående har jag säkert ca tio st svagare prekognitioner, typ om en partner gjort slut eller liknande företeelser.
Ovanstående är ungefär de OT-fenomen jag har upplevt. Inte hundraprocentigt förutsägbart, det finns en hel del ”brus”, dvs. svaga upplevelser, där ingenting inträffar. Däremot om det är något starkt negativt som är på gång så kan jag kanske, baserat på ovanstående upplevelser, förnimma att något negativt är på gång.
Jag har försökt analysera detta efteråt och kan säga att det är individer och deras postulat (beslut) involverade i ovanstående incidenter. Det är alltså inte fråga om döda föremål (exempelvis ett träd som har fallit ner på min skalle eller liknande), utan levande, postulerande thetaner har varit involverade.
Ingredienser för mina prekognitioner ovan är alltså följande: Andra levande varelser samt deras beslut som har gått emot mina, exempelvis inbrottstjuvar som har som mål att stjäla, beslut som går emot min uppfattning om att man inte bör stjäla.
Två av ovanstående var mycket starka euforiska upplevelser, den första och den sista (inte inbrottsförsöket) och jag bedömer dem som mycket påtagliga och märkbara när jag tänker tillbaks på det.
Det var också de upplevelserna som gjorde mig mest upprörd i efterhand.
Read Full Post »