Dödshjälp är givetvis ett svårt moraliskt och etiskt dilemma med mängder av frågeställningar och diverse spörsmål som kan debatteras fram och tillbaks. Hur kan något så tråkigt som döden vilja främjas? Oavsett om man tror på ett liv efter döden eller inte så är det ett faktum att vissa människor lider av obotliga sjukdomar med svåra smärtor och svårt lidande.
Jag stödjer dödshjälp men tror inte att Sverige kommer att införa det under den närmsta framtiden. Återigen tror jag att begreppet rättssäkerhet är det centrala ordet i denna diskussion. Vi vill inte ha tveksamma situationer där folk till höger och vänster med dubiösa problem blir utsatta för dödshjälp eller att läkare eller anhöriga i efterhand kan skylla på att vederbörande ville ha dödshjälp eller liknande.
Rättssäkerheten kan exempelvis genomföras på så sätt att man instiftar ett konkret regelverk över vad som krävs för att aktiv dödshjälp skall kunna erbjudas. Depressioner eller självmordstankar anser jag absolut inte skall motivera dödshjälp, ej heller vanlig cancer eller liknande. Nej, det krävs givetvis någon form av oåterkallelig fysisk svårartad sjukdom där allt hopp är ute. Psykiska sjukdomar skall inte kunna användas som skäl.
Ur minnet kommer jag ihåg en äldre kvinna som drabbats av ett epileptiskt anfall i sömnen varvid svår syrebrist hade drabbat hjärnan och hon hade förvandlats till någon form av kollo som låg i sin säng, fullständigt oförmögen att uträtta någonting. Sonen valde att på egen hand avsluta hennes liv och blev dömd till typ vållande till annans död eller liknande, något år har jag för mig.
Å andra sidan så ligger en ung kvinna nu och kämpar för sitt liv sedan en psykopatisk pojkvän misshandlat henne och strypt henne med efterföljande, vissa hjärnskador. I det fallet finns det stor anledning att fortsätta kämpa.
Alltså, problematiken är givetvis stor. Men ett tydligt reglemente som konkretiserar vad som krävs underlättar. Vidare ser jag gärna att det krävs två eller t.o.m. tre mellanliggande beslut samt att en viss tid måste flyta emellan.
Exempel: Beslut sker inför domstol vid tidpunkt A, minst 1-3 månader måste gå innan samma beslut bekräftas av en annan domstol. Man kan också ha ett beslut tre efter kanske ytterligare en tid. Ytterligare säkerhetsmoment är anhöriga (om finnes) som vittnen etc. Patienten själv måste givetvis vilja ha dödshjälp, men om denne är i koma eller dylikt kanske beslut bör finnas hos anhöriga och i sista hand hos läkare?
Jag är övertygad om att det med god vilja går att lösa med stor rättssäkerhet.
Såg ett debattprogram förut om detta och där fanns en person med ett svårt handikapp som var orolig för dödshjälp eftersom hon ansåg sig vara i riskzonen för att någon skulle kunna föreslå det för henne. Jag förstår dessa personers oro till fullo. Det får givetvis inte vara lagligt att övertala folk att begå självmord och rättssäkerheten måste vara sådan att sådana situationer inte ska kunna vara möjliga.
Samtidigt lider jag när jag ser fall som är obotliga och som innebär svår smärta och lidande för enskilda patienter och där hoppet i princip är ute. Kanske bättre att konfrontera sådana saker än att sopa dem under mattan?
Passiv dödshjälp innebär att man slutar mata personen, slutar med medicinsk behandling eller liknande varvid döden efter ett tag inträffar. Det kan också innebära onödigt mänskligt lidande.
Eller så löser man det genom att smussla som man gör i dag. Folk tar antingen livet av sig själva, låter anhöriga göra det, åker till Schweiz eller låter någon läkare i Sverige kanske göra det. Men då kan det bli polisanmälan och rättegång.
Det finns uppenbarligen ett problem som behöver konfronteras. Svåra men intressanta frågor, och jag vill betona att oavsett om man tror på liv efter döden eller ej så kvarstår problematiken.
Personligen skulle jag ha väldigt svårt att låta en aberrerad läkare bedöma om jag var i stånd att överleva eller ej.
P.S. Var du i Jönköping i lördags förresten?
/Per (Scientolog)
Med flera aberrerade läkare minskar risken. 😉 Jag menar att det finns hopplösa fall där fortsatt livsuppehållande åtgärder innebär ett mycket plågsamt leverne. Därför stödjer jag en rättssäker dödshjälp.
[…] Jag har tidigare filosoferat kring ämnet i detta inlägg. […]
Welche Person seinen neuen Schlafbereich arrangieren will, der wird häufig seinen Traum auf ein großes Lager verwerfen, weil sich einfach die Fläche für dieses Wunschbett nicht ausfindig machen lässt. Häufig wird das Platzieren eines Schranks oder einer Kommode als sinnvoller beurteilt, damit genügend Raum vorhanden ist. Doch welche Person sich in der riesigen Bettenwelt umsieht, jener wird erkennen, dass er sich ein Lager in Wunschgröße holen kann und so die gewünschte Liegefläche und hinlänglich Platz und sogar Lampen nutzen kann. Vor allem in modernen Kinderzimmern ist der Platzmangel angesagt und so ist das Funktionsbett ein gerne gesehenes Kinderbett, dass mittels seine kernigen Werkstoffe wie Gehölz voll dem Trend zu einem gesunden Wohnraum folgt.