Angelina Massingham är ett litet barn som efter svåra epileptiska anfall blev opererad där halva hjärnan kopplades bort och numera är förkalkad. Dock verkar det gå hyfsat bra att överleva då vänstra hjärnhalvan lär sig att göra det den högra hjärnhalvan brukade göra.
Angelinas mor berättar:
”She was having dozens of seizures but hasn’t had a single one since the operation. She’s learning to crawl again now. She will always have a slight weakness on her left side and she can’t use her left hand, but she should be able to live a normal life.”
Ur ett skeptiskt perspektiv är detta intressant. Halva hjärnan bortkopplad men ändå en hyfsat fungerande kropp. Återstår visserligen att se hur hjärnkapacitet och funktioner etc fungerar i vuxen ålder. Om vi nu är vår hjärna och den synergi som där finns skapar ett jag och alla våra funktioner, hur kan då människor med halva hjärnor ha mer än ”halva” sin personlighet kvar?
Visserligen går det ur ett biologiskt-skeptiskt perspektiv att diskutera hur stor del av vår hjärna vi använder eller om vår personlighet går att lokalisera i en viss mindre del av hjärnan, men intressanta frågeställningar uppstår vid sådana här operationer.
Det spirituella perspektivet menar att du är alltid du med din kapacitet, men kroppen kan givetvis sätta begränsningar.
Kommentera